Numero
äänestä numerolla
485

Thomas Wallgren

Blogi – Blogg

Rapport från verkstadsgolvet

Det som har överraskat mej mest under min första period som medlem av stadsfullmäktige i Helsingfors är hur mycket en enskild ledamot kan påverka.

Visst har jag varit med om att förlora viktiga omröstningar bland annat om behandlingen av tiggarromerna. Men jag har varit med om att vinna också – mot alla förhandstips fällde stadsstyrelsen t.ex. det illa beredda och dyra Guggenheim-projektet.

Bland de frågor som gått bra och som jag har tagit intiativ till har beslutet, med rösterna 78-4 (!), att staden strävar till att undvika upphandling från företag med kopplingar till skatteparadis, tilldragit sej den största uppmärksamheten.

Djupare inverkan än något enskilt beslut har ändå det arbete man som medlem av fullmäktige kan göra i strategi- och budgetfrågor. I de budgetförhandlingar som just nu pågår och som sannolikt avslutas bara ett par dagar efter valet, drar jag lasset i min grupp vad gäller strukturreformer och sk. kvalitativa skrivningar.

I det sammanhanget gäller min största oro privatiseringen av välfärden. Den avgörande skiljelinjen går inte mellan det offentliga och det privata utan mellan vinstbringande företag och alla övriga.

Den saken är tyvärr ännu oklar för de flesta inom samlingspartiet, SFP och de gröna.

Kommunerna och andra offentliga aktörer måste alltid bära det yttersta ansvaret. Privata idéella aktörer – fonder och föreningar som kan ha bolagsform men som inte får sträva till vinst – kan också ofta behövas, bland annat för de nya idéernas skull. Men de får inte bli en trojansk häst ur vilken bolag utan socialt ansvar väller fram och börjar ta för sej. Idag är utvecklingen på den punkten redan mycket bekymmersam. När socialnämnden i Helsingfors nyligen lade ut vården av svenskspråkiga dementa på entrepenad slutade upphandlingsrundan med att det luktar skatteparadis om fem av de sex bäst placerade offerterna. (Se Hbl:s viktiga artikel 14.10.)

Är det populism att säga det här några dagar före valet?  Jag hoppas inte det. Tvärtom är det väl just inför ett val som det är som mest angeläget att vi som är med i det politiska arbetet upplyser väljarna om var det finns genuina skillnader mellan de politiska partierna.

Samlingspartiet, gröna och SFP är enligt min erfarenhet, även från de senaste dagarna, mycket mera benägna än vad vi i vänsterpartierna är att hellre acceptera upphandling från skatteparadisföretag än att riskera att välmenande ideella aktörer förlorar möjligheten att delta i anbudstävlingar i hårdnande konkurrens med jätelika globala företag som enbart drivs av profithunger.

Komplicerat? Den som tror att politikens utmaningar inte är komplicerade skall nog inte bry sej om vad jag försöker åstadkomma i politiken och varför.

Thomas Wallgren